Biografi och karriär
Hjördis Schymberg föddes den 24 april 1909 i Gustavsberg på Alnön utanför Sundsvall. Hennes pappa Per Johan Schymberg var värmlänning och arbetade på Gustavsbergs sågverk. Mamma Karin var hemsömmerska, med bygdespelmän i släkten. Hjördis uppvisade tidigt en sånglig och instrumental begåvning. Hon fick snart en barnfiol, övade på skolans tramporgel på kvällarna i stearinets sken och spelade snart piano på god nivå, däribland Per Lassons "Crescendo". Det första framförandet som sångerska ägde rum som sexåring på Godtemplarlokalen i Myrnäs, en bit ifrån Gustavsberg. Placerad på en stol ovanpå ett bord sjöng den lilla till eget gitarrackompanjemang.
Systrarna Schymberg på Schymbergsgårdens trappa. Hjördis sitter längst fram till höger. Foto ur Hjördis Schymbergs samling, privat bild.
Tio år gammal debuterade Hjördis Schymberg som sångsolist med Gustavsbergs barnorkester, bildad av folkskoläraren och kantorn Henrik Samuelsson. Turnéer följde, med orkestern ute i landet, i hela Norrland, ända upp till Narvik och ner till Stockholm. Hjördis Schymberg har ofta återkommit, med största tacksamhet, till Henrik Samuelsson, som startade orkestern. Hon berättar utförligt om honom i en intervju från 1992 som Länsmuseet i Härnösand låtit publicera.
Gustavsbergs barnorkester vid Hammarforsen. Foto ur Hjördis Schymbergs samling, privat bild.
Pianospelet hade Hjördis Schymberg också användning för när hon senare ackompanjerade stumfilm med sina musikaliska systrar. Tillsammans uppträdde de också på caféer, i Sundsvall men också i Hudiksvall. Hon hade fast engagemang som 16-åring på Centralparkens café i Hudiksvall. Som sextonåring fick Hjördis Schymberg ett eget program, "Tant Hjördis sjunger med barnen" i Sundsvalls radio, där hon bland annat hördes i "Kristallen den fina". Senare skulle hon framträda med Sundsvalls orkesterförening under ledning av John Hult.
Henrik Samuelsson och Britta von Vegesack. Foton ur Hjördis Schymbergs samling, fotografer okända.
Hjördis Schymberg var fast besluten på en sångkarriär. Herrskapsfruarna hemma på Alnön undrade "om lilla fröken verkligen skulle ägna sig åt det här yrket", men Hjördis lät sig inte nedslås. Hon reste för att sjunga upp för Wilhelm Peterson-Berger på Frösön; kompositören och den beryktade kritikern spådde henne en framgångsrik karriär. Men hans intyg vägde nog lätt inför John Forsell i Stockholm, som slagits på öppen gata med Peterson-Berger efter att ha fått ett förolämpande brev av honom. Till råga på intyget hade hon också sjungit Peterson-Bergers "Intet är som väntans tider". Den brådmogna sextonåringen fick vänta, tyckte John Forsell. Hon antogs inte till Musikaliska akademien. År 1929 påbörjade Hjördis Schymberg sina studier för sångpedagogen Britta von Vegesack, som upptäckt Hjördis i Sundsvall. Gustavsberg och Alnön byttes mot Stockholm, även om hon då och då fick resa hem igen då hon inte hade råd att vistas i Stockholm. Men 1932 kom hon slutligen in på Operaskolan, efter ytterligare provsjungningar för John Forsell. En lapp från hennes hyresvärdinna löd: "De har ringt från operan och vill att ni ska sjunga upp i morgon igen. Helst något annat än det ni sjöng i dag!" Att hon hade en beskyddare i Gustav V var nog inte utan betydelse. Första gången hade hon sjungit för honom var hos hovmarsalken Reinhold Rudbeck på Edsberg. Gustav V gick sedan på alla hennes premiärer, han följde henne till med kikare satt och slog takten.
Som Violetta i en senare föreställning i Stockholm. Foto ur Hjördis Schymbergs samling, fotograf okänd.
Sempre libera ur La Traviata 1945
Hennes kombination av intelligens, stilkänsla, teknik, värme och scennärvaro verkar för mig oslagbar. Detta är musikteater på högsta nivå. Leif Ahre.
Debuten på Stockholmsoperan skedde i en matinéföreställning som Bertha i "Nürnbergerdockan" 1934. Då hade hon redan gjorde några mindre uppgifter under sin utbildning, i opera, operett men också balett. Debutanten 1934 var väl förtrogen med Adams opera; hon hade spelat uvertyren med barnorkestern! De övriga två rolluppgifterna var Mimi i La Bohème och Blonde i Enleveringen ur Seraljen. För på den här tiden hade man flera debutuppgifter. Hennes konstnärliga genombrott, enligt henne själv, skedde med Massenets Manon 1938. Året därpå sjöng hon för första gången Violetta i La Traviata, Verdis Kameliadam; en roll som Schymberg är för evigt förknippad med. Cirkeln slöts med ett gästspel på Stockholmsoperan som Violetta 1968.
Hjördis Schymberg, scenrepertoar 1932-1968. 
Hjördis Schymberg, konsertrepertoar 1936-2001.
Under 1940- och 1950-talen var hon Stockholmsoperans ledande lyriska sopran. Under en riksturné 1963 lade hon till Madame Butterfly, en roll hon aldrig gjorde i Stockholm. Sammanlagt kom hon att sjunga omkring 74 roller i 1400 föreställningar mellan 1932 och 1968. Violetta förblev hennes sista och mesta roll. Under sextiotalet kom hon att framträda än flitigare som konsert- och romanssångerska. Romansskattens värde betonade hon fram till sin död. På sina romansaftnar sjöng hon gärna på svenska, de sånger hon tillägnats av Ture Rangström och Gunnar de Frumerie, ofta efter texter av Bo Bergman och Pär Lagerkvist. Till detta lades lieder av Schubert, Brahms och Richard Strauss. En inledning med några barockarior, en avdelning nordiska romanser, en avdelning tyska lieder och som extranummer ett par operaarior, så såg hennes romansprogram ut. Det var som om hon aldrig slutade sjunga. In på 1990-talet gav hon fortfarande konserter. Det sista offentliga framträdande skedde i Alnö kyrka 2001.
Priser och utmärkelser
Litteris et Artibus 1941. Foto ur Hjördis Schymbergs samling, fotograf okänd.
Hjördis Schymberg förlänades en rad priser och utmärkelser, däribland Litteris et Artibus 1941. Hon blev hovsångerska 1943, den yngsta sångerska någonsin som fått utmärkelsen, och invaldes i Kungliga Musikaliska akademien 1963. En annan utmärkelse är den som hederstorpare, Även utomlands har hon belönats med flera utmärkelser, bland annat Cavaliere dell'Ordine della Stella della solidarietà italiana 1952.
Hjördis Schymberg testamenterade en summa pengar till en minnesfond. Ändamålet med fonden skulle dela ut ett stipendium "till någon ung begåvad sångare". Hon ville att stipendiet skulle kallas "Hjördis Schymberg-stipendiet" och att det skulle delas ut årligen, på hennes födelsedag den 24 april. För Hjördis Schymberg-stipendiet svarar Operasolisterna. Det första priset tilldelades Elin Rombo 2010. Pristagaren 2011 heter Marianne Hellgren Staykov. Utöver prissumman inbjuds pristagaren som gäst till Schymbergsgården.
Internationella gästspel
Med Edvard Johnson efter debuten på Metropolitan 1947. Foto ur Hjördis Schymbergs samling, fotograf okänd.
Vid sidan om gästspelen i Finland, Norge och Danmark kom Hjördis Schymberg också att spela på några av de störra operahusen i världen. I februari 1947 begav hon sig till Metropolitan för att sjunga Susanna i Figaros bröllop, för första gången på italienska. Chefen på Metropolitan, Edvard Johson, hade hört henne redan 1938 i Stockholm, men det dröjde till kriget var över innan hon reste. Till Figaros bröllop lades två föreställningar av Rigoletto.
Utdrag ur Rigoletto med Leonard Warren på Metropolitan 1947
Amerika-turnén innefattade också konserter i olika städer, bland annat i Rockford och Chicago. I mars 1947 sjöng hon ett stort program med intressant repertoar för "The Swedish Glee Club" i Chicago: förutom arior av Mozart och exempel ur Rossinis Stabat Mater fanns här sånger av Schubert, Sibelius och Richard Strauss.
Efter USA gick färden till Kuba, för "La Bohème". På sommaren 1948 hade hon semestrat i Italien, men fick snart stå på scenen med Giuseppe di Stefano i Riccione i en föreställning av Rigoletto. Italienska radion sände också en romansafton med henne. Dirigenten Erich Kleiber förde henne senare till Storbritannien, där hon 1951 kom att göra nio resor fram och åter under våren för framträdanden av La Traviata. Hon var efterfrågad att göra ytterligare föreställningar i La Bohème på Covent Garden, men kunde inte befiras från sitt fasta engagemang i Stockholm. Under 1952 sjöng hon en radiokonsert med Hugo Hasslo i Hamburg. Följande år besökte hon Tyskland igen, den här gången för att sjunga La Bohème på tyska. Under sommaren 1953 sjöng hon Violetta i La Traviata för ett flertal föreställningar på Island. Här gav hon också romanskonserter och gjorde ett flertal radioinspelningar.
Kollegor, hemma och utomlands
En kväll med Jussi Björling på 1940-talet. Foto ur Hjördis Schymbergs samling, privat bild.
Ange adorable med Jussi Björling 1941
På bilden ser vi Stockholmsoperans radarpar 1940- och 1950-talen: Hjördis Schymberg och Jussi Björling. De kom att ge många föreställnigar tillsammans, den första 1934 och den sista 1960 (La Traviata, Romeo och Julia, La Bohème, Manon Lescaut, Trubaduren med flera) med sångare som Nicolai Gedda (dennes debut i Postiljonen från Longjumeau 1952, La Traviata, Idomeneo 1957 med flera), Einar Andersson (La Bohème, Romeo och Julia, Trubaduren med flera), Birgit Nilsson (Ariadne auf Naxos 1949), Margareta Hallin (Trollflöjten 1956, Enleveringen i Seraljen 1956 och Idomeneo 1957 med flera).
Hjördis Schymberg framträdde även med en rad internationella sångare, på deras gästspel i Stockholm och på sina egna utomlands. Utan att ge anspråk på en fullständig lista kan några namn nämnas: Lawrence Tibbett (Rigoletto 1934), Leonard Warren (Rigoletto 1947), Ezio Pinza (Figaros bröllop 1947), Tito Gobbi (Barberaren i Sevilla 1948), Giuseppe di Stefano (Rigoletto 1948) och Jarmila Novotná (Figaros bröllop 1947).
Med Tor Mann inför en radioinspelning 1945. Foto ur Hjördis Schymbergs samling, fotograf okänd.
Flickan under nymånen 1944 med Tor Mann
Hemma i Stockholm höll Nils Grevillius oftast i taktpinnen, vid sidan av Tor Mann, Kurt Bendix, Herbert Sandberg och, en annan favorit, Issay Dobrowen. Några berömda internationella dirigenter som hon samarbetade med var Wilhelm Furtwängler (Stockholm 1943), Bruno Walter (Stockholm 1934), Franz von Hoesslin (Göteborg 1940), Fritz Busch (Stockholm 1940 och Metropolitan 1947), Fausto Cleva (Havanna 1947), Manno Wolf-Ferrari (Riccione 1948) och Erich Kleiber (London 1951).
Pedagogisk verksamhet
Med sångerskan och pedagogen Lina Pagliughi. Foto ur Hjördis Schymbergs samling, privat bild.
Förutom Britta von Vegsack fick Hjördis Schymberg senare också råd i Italien, ett stipendium gav henne möjligheten att studera sina italienska roller med Renato Bellini. Senare kom hon att få råd av Lina Pagliughi. De båda sångerskorna blev vänner. Italienskan hade en enkel filosofi. "Non pensate, cara, canta come me!" (Ungefär:" Tänk inte, sötnos, sjung som jag!")
Det var efter pensioneringen från Stockholmsoperan som Hjördis Schymbergs egen pedagogiska karriär tog sin början. På loftet till annexet på Schymbergsgården lät hon uppföra en liten scen med ett piano och ett 50-tal lyssnarplatser, på nedre botten inreddes elevrum. På somrarna skedde undervisningen på Alnön, under vinterhalvåret fortsatte den pedagogiska verksamheten hemma på Drottningshusgränd i Stockholm. Förteckningen över eleverna finns bevarad. Några välkända sångare som studerat för Hjördis Schymberg, inom såväl opera som visa är Busk Margit Jonsson, Sylvia Lindenstrand, Laila Andersson-Palme, Solveig Kringleborn, Gösta Winbergh och Erland Hagegård.
Ur en intervju om undervisning 1985
I en intervju i radio med Ingemar Starck 1985 gav Hjördis Schymberg sin egen konkreta och okomplicerade syn på sångundervisning. Hon ville inte tala om en "metod", utan betonade vikten av att sträva efter det naturliga och att uppnå det utan tvång. Vad det handlar om är att "med minsta möjliga ansträngning åstadkomma en ton".
Jan Hammarlund gav fler exempel i en intervju i radio 2008. Till honom sade hon "tala fritt och sätt an en ton, det ska inte vara märkvärdigare än så, sedan bygger man vidare på det." "Ställ dig framför spegeln, titta nu på käken, den är låst. Det ska den inte vara, släpp ned den på varenda stavelse, den ska falla. Den kommer inte att lossna!"
Konsert i Tonhallen 1987 med Laila Andersson-Palme, Raymond Björling och Axel Falk. Foto från Axel Falk, privat bild.
Under våren 2011 kontaktade Björn Östlund några av Hjördis Schymbergs många elever. Axel Falk och Elisabeth Jonsson berättar i två artiklar om Hjördis Schymbergs pedagogik.
Axel Falk om Hjördis Schymbergs pedagogik.
Elisabeth Jonsson om Hjördis Schymbergs pedagogik.
TV-framträdanden
Stjärna mot stjärna med Hjördis Petterson och Lennart Svahn. SVT 1978.
Efter sin pensionering från Stockholmsoperan blev Hjördis Schymberg en uppskattad gäst i TV. Den repliksnabba norrländskan syntes och hördes hos televisionens legendarer, Lennart Svahn såväl som Lasse Holmqvist. I Stjärna mot Stjärna 1978 mötte hon skådespelerskan Hjördis Petterson och i På parkett 1974 var hon konstnären Einar Nermans önskegäst. Anekdoter från en lång karriär, minnen från barndomen på Alnön och givetvis sång, långt upp i åren.
På Schymbergsgården 1984 och i Café Sundsvall 1988. Foton från SVT.
På 1980-talet gjorde Gunnar Arvidsson två program med henne. I ett program visade hon Schymbergsgården och i "Café Sundsvall" berättade hon om sin uppväxt och sjöng barndomens visor, från caféframträdandena med sina systrar.
Inspelningar
Bandupptagning av en konsert i Medborgarhuset, Stockholm 1962. Foto Inga Lundström.
Ach, Ich fühls ur Trollflöjten 1943
Gavotten ur Manon 1945
Miserere ur Trubaduren 1960
Har det funnits en större svensk sångerska i modern tid? Hon har inte bara en otroligt vacker, sensibel och oansträngd stämma. Hon sjunger dessutom så intelligent att Mimis och Violettas dramer gick fram som månstrålar i mina dassiga bilhögtalare. Sådana röster finns inte i dag. Jag vet inte varför. Många sjunger så perfekt - men andningen, den märkliga kombinationen av fyllighet, värme och lätthet? Allt av henne borde samlas på guldskivor. Leif Zern, Expressen april 1989.
Hjördis Schymberg gjorde ett fåtal skivinspelningar. De första inspelningarna gjordes för HMV 1937. Fler skivor följde 1938 och 1941. Under 1943 gjordes också tagningar för Telefunken av arior ur "Trollflöjten" och "Manon". Inspelningarna för Telefunken är de enda som den kritiska sångerskan själv kunde fördra. Vid sidan av de kommersiella utgåvorna finns ett flertal radioupptagningar bevarade, liksom privata inspelningar bevarade. Det första Schymberg-albumet på cd kom 1994 på AltaNova. På senare år har flera cd-utgåvor utkommit, inte minst har Hjördis Schymberg representerats på cd tillsammans med Jussi Björling under etiketten Bluebell. Här finns utdrag ur La Bohème, en komplett Romeo och Julia såväl som Jussis allra sista framträdande i Stockholm i Verdis Trubaduren 1960.
Se Pietà ur Julius Caesar 1951
I februari 2007 kom ett dubbelalbum på Bluebell, med flera arior och duetter, däribland den Händelaria som kan avlyssnas här. Du kan beställa hela albumet här. Fler skivutgåvor planeras!
Under 2005 började Björn Östlund samla och katalogisera Hjördis Schymbergs inspelningar. Arbetet fortsätter. Efter Hjördis Schymbergs död har ytterligare inspelningar kommit fram, privata inspelningar, provskivor för HMV, och vad man trodde var förlorade radiokonserter. Under februari 2011 återfanns också dittills okända inspelningar i Hamburg och Berlin. En uppdaterad version av diskografin omfattar omkring 35 sidor.
Hjördis Schymberg, alfabetisk diskografi 1936-2001.
Fler inspelningar, Alfvéns Skogen sover med tonsättaren själv som dirigent liksom fler exempel från Metropolitan, finns på Youtube, där Hjördis Schymberg har en egen kanal.